Med en suck så tittar jag ut över det snöiga landskapet som har bildats utanför mitt fönster, det är frost på bilarna som står parkeringen och jag låter ett leende spridas på mina läppar. Jag har alltid älskat vintern och dess underbara vita färg. Min mamma säger att vintern älskar våren så mycket så att den smälter varje år för att låta den få leva.

Jag har aldrig förstått mig på min mamma men jag skulle önska att jag gjorde. Om jag fick välja så skulle hela mitt liv vart annorlunda, jag skulle födds i en familj där jag hade råd att faktiskt bo kvar. Jag lämnade mitt riktiga hem när jag var 11 och har inte sett henne sen dess. Många säger att hon gått bort men jag vet att hon lever, hon finns där ute någonstans och hon lever sin dröm… Drömmen som jag inte var inräknad i. Men det förstås det var nog inte meningen heller att jag skulle dö som 17 år men ibland så blir inte allt som det är menat.

Jag är Kaylie och jag är 17 och lider av hjärtproblem, min läkare säger massa andra konstiga ord men det är mycket lättare att säga hjärtproblem för det är precis vad det är som jag lider av.

Jag har spenderat mesta del av mina tonår på sjukhus och har inte så mycket vänner då jag aldrig gått i riktig skola. Min enda vän är min sköterska Johanna för hon har alltid funnits där. Hon kan nästan allt om mig.

-”How are you feeling today?” Kommer Johanna in och frågar, hon gör det varje dag även fast hon vet att jag bara blir sämre och sämre för varje dag som går. Det är synd då jag aldrig kommer få uppleva alla de här sakerna som alla andra tonåringar kommer. Jag har aldrig vart kär och jag har aldrig känt frihet. Det närmaste frihet jag känt är när jag bodde hos min mamma fram tills jag var elva. Men det borde inte gillas då hon inte lät mig gå över gatan själv utan att hålla henne i handen.

Jag svarar inte ens på Johanns fråga för hon vet vad mitt svar är. Med en suck går hon över till min stereo och kopplar in min mp3. Ut ur högtalarna så spelas 5 seconds of summer, de är nog de enda som håller mig vid liv just nu. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dem.

-”I know how you like this band, maybe you feel better with them on.” Säger hon och jag ler mot henne. Hon har rätt, jag mår alltid bättre med 5 seconds of summer på I stereon. Ibland önskar jag att jag kunde se dem innan jag faktiskt gick bort. Det är min önskan till make a wish, det är en organisation som försöker få sjuka barn och ungdomar att få sina drömmar uppfyllda när de har de som svårast. Jag är bara rädd att jag hinner gå bort innan jag kommer få min dröm i uppfyllelse. Men det skulle ju inte vara första gången som inget fungerar i mitt liv då inget verkar funka., inte ens mitt hjärta…

-”I know I shouldn´t do like this, but they are coming here to London and I may or may not bought us tickets.” Säger Johanna och tar fram två biljetter. Jag tittar på dem och känner ett leende sprida sig på mina läppar. De är biljetter till 5 seconds of summer. Jag vet att det bara är Johanna på detta sjukhus som skulle lägga sina egna pengar på att skaffa någon annan biljetter för att uppfylla deras drömmar… Jag undrar om hon också vet att Make a wish skulle ta alldeles för lång tid för att jag skulle kunna leva till dess.

Med ett leende kramar jag om Johanna och kan inte låta bli att släppa ut några lyckotårar jag är så himla lycklig. Det går inte att beskriva hur mycket jag älskar Johanna just nu.

-”It´s in 2 weeks and I really hope that you still are strong enough to see them.” Säger hon och jag tittar på henne, det är som en tyst mening hänger mellan oss, den meningen som ingen av oss vill tänka på som alltid finns där.

Om jag fortfarande lever om två veckor.

---------------

Jag valde att börja skriva om 5 seconds of summer igen! men jag börjar på nytt och ska göra precis som på min one direction fanfiction försöka uppdatera lite oftare! sen så ska jag försöka göra ungefär 2 eller 1,5 A4 papper till varje kapitel

2+ till nästa